Katterna har flyttat in

Igår insåg jag att när man får kattbebisar så ska de självklart vägas för att kolla att de får i sig tillräckligt av mamman... Så när jag kom hem från jobbet bar jag in katterna i lådan och mamman följde snällt med. Frid och fröjd, de är allt annat än undernärda så jag räknar med att de får OK mat trots att jag inte vet vad de vägde när de föddes.

Jag somnade och vaknade när gubben kom och la sig, det blåste så mycket ute att han tagit beslut om att katterna skulle få sova här inne, han är en sann djurvän och har ett hjärta av guld! Vaknar vid 4 av att Sessan (kattmamman) hoppar upp i sängen, vår sovrumsdörr var alltså inte helt stängd eller så öppnade hon den själv... M gick upp och släppte ut henne, vi har ju egentligen ingen katt och garanterat ingen innekatt och därmed ingen kattlåda... Sessan glad och M fick gå och sova, fem minuter senare står hon och jamar utanför vår sovrumsdörr, jag går upp och släpper ut henne. Hon ville dricka ur dammen (blä, skitigt och äckligt vatten...), släpper in henne och förklarar att vi inte serverar mat vid 4-tiden på morgonen!

Går och lägger mig efter ett tag, vaknar strax före 7 och blir ganska förvånad: Det är bara 1 av 2 kattbebisar kvar i deras säng!!! Letar febrilt i över en timme, hittar ingen kattbebis och hör den inte heller... Endera är den död eller så har den fått tillräckligt med mat för att inte pipa.

Åker iväg med Per till skolan, kommer hem och vips är båda kattungarna borta och en "oskyldig" kattmamma kommer farande från källaren och flyger över källargrinden... Såg att hon försökte smita iväg med lillpojken innan vi åkte så nu var det bekräftat: LETA MER I KÄLLAREN FÖR BEBISARNA ÄR DÄR!

Letar och letar, ber Sessan visa mig men hon vägrar, när hon tror att jag inte ser så smiter hon in mellan all bråte i förrådsdelen och försvinner... Det är många saker och endast en katt kommer fram. Går runt ena hyllan och ser var hon sitter, inser att längst in i en av hyllorna som är förtäckt av två gamla tavlor rör sig tapetrullarna konstigt, då kryper hon in där och bebisarna piper av lycka.

Nu måste jag alltså åka iväg och köpa kattlåda och kattsand, för Sessan lär ju få vara inne nu så att bebisarna inte svälter ihjäl. Om någon dag lär vi baxa oss fram för att kolla att bebbarna mår bra, de bör ju inte bo i förrådet utan här uppe där vi kan vänja dem vid människor också...