Lördagar är fantastiska

Började med att vakna klockan 6 och eftersom vi behövde ha hem mjölk och jag behöver röra på mig så tog jag mig en promenad till Statoil som har öppet 24 timmar om dygnet. Dit var det drygt 2500 steg så det kändes bra, sen var jag tvungen att gå hem också! 4 kg tyngre på ryggen gick jag med raska steg hem med talboken i öronen, det kändes så härligt och jag gör gärna om det!

Kom hem och åt lite frukost innan gubben åkte iväg, då kröp jag ner i sängen och somnade som en död... Men jag ångrar inte promenaden och på lördagar är det meningen att man ska sova så man orkar göra något vettigt senare...

Shopping stod på agendan: Jag och bonusdotter som fyller 12 på måndag åkte till centrum och förlustade oss. Vips hade jag gjort av med nästan en tusenlapp på saker som jag inte hade planerat, kändes jättebra och jag har garanterat förtjänat det!

För att döva samvetet köpte jag ett par tröjor till gubben, ett par strumpor till lillen, en t-shirt till bonusdotter 10 år och ett par byxor och tröja till bonusdotter snart 12 år.

Sen åkte vi hem, åt lite innan det var dags att lägga sig framför TV:n och göra INGENTING!

Långledig...

och vad ska man göra då? Tanken var att källaren skulle tömmas, två av tre barn skulle vara hos sin mamma och den sista som har mamma och pappa på samma ställe skulle vara på dagis...

Började med att jobba i tisdags, gubben röjde som tusan i källaren!
Onsdag gick jättebra, lillen på dagis, gubben röjde källaren och jag lyssnade på talbok.
Torsdag så ville lillen vara hemma, självklart fick han det! Bonusbarnen kom på eftermiddagen med tåg från sin mamma. Gubben röjde i alla fall jättebra!
Fredag hade vi alla barnen hemma, ingen var väl på så där jättebra humör förrutom gubben som var i källaren på förmiddagen, ett ärende på eftermiddagen innan skroten fick sitt dagliga besök.

Sen hem till svärmor på Påskmiddag, gott vin hade hon och maten var fantastisk! Jag har insett att om man träffar familjen lite mer sällan så är det riktigt trevligt, speciellt tillsammans med en massa vin.

Så var veckan slut, i alla fall veckodagarna och jag inser att jag behövde nog mest vila och kunde ändå inte rensa ut gubbens pappas grejjer. Men jag har faktiskt fixat mat och röjt i köket, dammsugat och tagit hand om akvariumet och blommorna hela veckan!

Bort med vintern!

Nu har till och med min ögonsten ledsnat och dödat snögubben. Men den hade redan smält och tappat huvudet!

Snögubbar är helt OK

Som en bra mamma lär man ibland gå ut, trots att det är snö, snöar och är kallt ute. Ett bra tidsfördriv när man skottat färdigt med barnet är att göra en snögubbe, det är ju faktiskt riktigt kul!

Så här blev resultatet!

Våren som kom av sig

Det här är ju fruktansvärt, jag gillar snö när det är vinter men inte att det bara snöar och snöar hur länge som helst när det är Påsk!!!

Jag la ut en bild i förrgår tagen på vår baksida på hackspetten som var och hälsade på, här är en ny bild några timmar efter min sköna morgonpromenad som INTE innehöll någon snö!



Men lilleman är glad, han har fått åka snowracer till affären och matstället där vi intog lunchmiddagen idag. Sen gick han ut och skottade lite:

Var är våren!

Vårkänslorna kom igen, men frös åter till is! Varför kan vi inte bara få lite värme, lite sol och glada ansikten?

Var ute för ett par timmar sedan på en skön promenad, då snöade det inte men nu när jag tittar ut så försvinner alla förhoppningar jag hade om att våren var på väg.

Fy bövelen för detta skitväder!

Gröngölingen var här

Så härligt det är att bo nästan i skogen, trots att det är hyfsat nära till stan!

Så kom han och hälsade på i år också, det är inte så ofta jag ser Gröngölingen, men varje vår brukar han komma förbi

Men han har inte förstått att hackspettar ska vara i träden och inte på marken, så varje år får jag säga till honom!


Och i år lyssnade han och flög snällt upp i Björken istället ;-)

Så var det dags

För drygt två veckor sedan fick vi en ny arbetsgivare, men vi fick sitta kvar i samma lokaler och jobba i samma system vilken inte direkt varit positivt. Idag blev det klart att vi får flytta till tillfälliga lokaler inne på söder, Tjoho, det kändes verkligen jättebra.

Men så kommer tankarna: Mina närmaste kolleger sitter kvar ute i förorten, jag kommer inte kunna ta bilen utan ska åka buss, jag kan inte systemen och tekniken... Men det löser sig säkert. Det är väl som för alla andra som byter jobb: helt plötsligt kan man inte allt utan är tvungen att lära sig en massa nytt, det är ju alltid kul!

Så nu får jag fixa lite mat istället och se fram emot alla nya utmaningar som kommer imorgon!

Första gången

som jag såg alla bidragen i Melodifestivalen, det blev ju bara de som gått vidare men det är bättre än inget!

Konstaterade snabbt att jag är tacksam över att ha missat det mesta i delfinalerna med tanke på vilka som hade gått vidare, vissa bidrag fick mig mest att vilja gömma mig och gråta en skvätt!

Några låtar var bra, men helt allvarligt: Vem f_n röstade för att Christer Sjögren skulle komma till Globen?!?!

Jag hade tre som jag skulle kunna tänka mig representera Sverige:
1) Charlotte
2) Linda Bengtzing, men jag är inte övertygad om att hon skulle hålla
3) BWO, men helst utan "nörden"

Lyckan blev dock fullständig när Charlotte vann och jag vet att vi har en chans i stora festivalen!

Bra jobbat Charlotte, det förtjänade du!

Brutet på två ställen, hur kan man missa???

Läste och hörde på nyheterna om en stackars 6 årig pojke som trillat på väg från dagis. I flera dagar fick föräldrarna rådet att kyla och ge pojken Alvedon trots att han bara grät och ingen i familjen kunde sova för att han hade så ont.

På röntgen råkade de rönta för långt ner så de missade benbrottet!!! HALLÅ: 6 åringar fejkar inte smärta i flera dagar, de har inte tålamod till sånt utan leker hellre!

Nu är pojken i alla fall gipsad från ljumsken ner till vristen, men de var tvungna att söka sig till ett annat sjukhus för att få en ny röntgen och en riktig undersökning. Gissa vilket sjukhus den familjen åker till i framtiden och undrar om de någonsin kontaktar sin Vårdcentral i kniviga situationer...

Sen kan jag bara konstatera: Jag bor inte i Norrland tack och lov, men det är inga garantier så då kan jag konstastera: Tack Stora Syster Yster för att du blev läkare och jag vet att du alltid ställer upp även om du inte behandlar familjen!

Ganska kul tyckte jag

men det tyckte nog inte veganen som höll på att äta upp en mus i chipspåsen. Av detta kan man endast dra två slutsatser: Det är dags att börja äta kött och inte vara så kräsen alternativt så är det dags att sluta äta chips, det är garanterat onyttigt!

Aha, vilket märke det var, jo det ska ha varit Nacho chips av märket ICA. Jag äter inte Nachochips, jag bor inte i Partille och handlar därmed inte heller på ICA Maxi där så jag är inte orolig.
Familjen har blivit erbjudna psykologhjälp, pengar och blommor, nu har de ändå gått till Aftonbladet och fick säkert 5000:- för storyn därifrån. Det tycker jag suger! Får man kompensation och företaget visar ånger så springer man inte till pressen och gråter för en sudd pengar!

Så här såg den visst ut, bilden är fotograferad av "Privat"

Bortsprungen pojke och shoppande pyjamaser

På lunchen idag så blev det en snabb promenad till Forum Nacka, det är ganska nära och tar väl cirkus 10 minuter i rask takt. Bonusdotter snart 12 år skulle iväg på pyjamasparty men hade vuxit ur sina pyjamaser som hon ändå aldrig sover i, så det blev panikshopping, vilket jag tycker är kanonskoj!

Hittade en tuff pyjamas, en söt pyjamas och en med Blixten McQueen till lillgrabben. Stora tjejen ska få välja tuff eller söt pyjamas, den andra får lillasyster (de drar samma storlek).

På väg tillbaka till jobbet så hittar jag och kollegan en liten pojke utan jacka men med överdragsbyxor vid övergångsstället. Han stod där alldeles ensam med ett paraply modell mindre i ena handen, han såg ganska vilsen ut. Där vi sitter finns det gymnasium, företag och om man knallar upp för backen så finns polisstation och en bit till bakom finns det bostäder.

Pojken ville inte säga vad han hette, bara att mamma hade åkt buss idag och att pappa var hemma. Det framkom att pappa inte visste var han var och pojken trodde inte att pappan var orolig. Inte visste han var han bodde heller eller vad pappan hette... Vad gör vi nu var frågan jag fick av kollegan (yngre, kille, inga egna barn) - Inte en aning, för jag visste inte.

Frågade pojken om vi skulle gå upp till polishuset och se om de kunde få tag i pojkens pappa, men det ville han inte. Barn av idag får ju lära sig att inte följa med främmande människor!

Efter en kvart kommer en bil susande, ut hoppar en pappa och andas ut, sätter på pojken en jacka och tackar för hjälpen. Mamman hade åkt buss bekräftade pappan: I morse!

Tillbaka till pyjamaserna: Stora tjejen valde den tuffa så fick lillasyrran den söta. Inte säker på att hon uppskattade den, men duger den inte så kan stor få den också för hon ville inte välja!

Tillbaka till verkligheten

Efter att ha legat hemma och varit sjuk och sovit nästan dygnet runt sedan söndagskväll så var det dags idag: Att äntra arbetsplatsen och mina skyddslingar!

Jag hann vara inne säkert 5 minuter innan den första kom, det jag väntade på:
- Det fungerar inte, jag har verkligen försökt vara positiv, allt blir bara sämre...

Sen kom nästa:
- Trots mycket frånvaro, du kan lita på mig, jag älskar att jobba och jag gör det verkligen bra! Jag vill verkligen göra det här!

Nästa:
- Det här fungerar inte, vi måste ha ett möte, det känns inte bra...

Sen blev det möte med cheferna:
- Vi tror att ditt team har saknat dig, de har känts lite vilsna...

De skulle bara veta! Skönt att vara saknad i alla fall. Misstänker att min kära kollega också uppskattar att jag är tillbaka, förhoppningsvis slipper hon gnället och gnatet från de mina när jag är på plats och kanske kan jag lura henne att ta lite pauser och komma ifrån lite när jag inte är nedbäddad!

Det som förbryllar mig mest är att det verkar som att jag har ett team vilsna får, trots att jag vet att de egentligen är självgående och helt fantastiska, undrar varför det inte märks längre... Kanske är det för att förändringarnas vindar blåser men det mest bara pustar så att ingenting egentligen händer.

Det var skönt att vara tillbaka, för en kort period. Ska hinna göra så mycket som möjligt innan jag tar långledigt över Påsk och det ser jag fram emot! Försöka få vindarna att blåsa lite hårdare åt rätt håll så att vi kan segla i medvind ett tag, det behöver vi!

Människa igen

Fy bövelen att man kan bli helt utslgen från ingenstans! Lillen var magsjuk natten till torsdag men resten av familjen klarade sig och vi var väldigt tacksamma för det. I söndags kväll kände jag mig risig och somnade ovaggad vid 21-tiden, eftersom jag inte kände mig helt kry så fick jag ha en hink brevid sängen. Sov en timme i taget för att vakna och känna efter om jag var tvungen att använda hinken, vilket jag slapp hela natten!

På måndagen var jag ledig eftersom jag ska jobba i helgen, men jag var helt däckad och sov hela dagen förrutom när jag lämnade och hämtade lillen och försökte få i mig lite vätska och ett par mackor. Insåg efter ett par timmar med frossa och svettningar att jag nog har feber och det förklarar ju en del.

Nu är det tisdag och jag är uppe och kände mig som människa en hel timme, nu ska jag åka och lämna lillen på dagis och sen lägga mig och sova någon timme eftersom kroppen tydligen inte var lika pigg som jag ville och trodde!

Ny kaffemaskin

För drygt ett år sedan fyllde jag år, jag fick en jättefin kaffemaskin som mal bönor och brygger en kopp i taget, det var fantastiskt underbart kaffe! Men nästan från början så bråkade maskineländet med oss och vi fick lämna in den på service.

Nu har vi skickat in maskinen för tredje gången och nu krävt vår rätt: GE OSS VÅRA PENGAR TILLBAKA!

Efter tre veckor då vi försökt spåra maskineländet så fick vi napp, idag ringde en jättetrevlig kille från NetOnNet och sa att Gerby, som är tillverkaren, gått med på att kreditera vår maskin så vi får köpa en ny!

Tjoho, så jag slog på stort och valde en som var dubbelt så dyr, så kanske den fungerar bättre. Och eftersom jag fick den andra i födelsedagspresent så får gubben halva den här i födelsedagspresent så blir det "vår" kaffemaskin ;-)

Nu blir det ett uppsving så håller vi tummarna för att den gör gott kaffe, är snäll och håller sig hel och inte bråkar med oss.
En Melitta istället för den urusla C3:an som vi hade tidigare!


Visst är den en snygging den nya!!!

Otacksamma ungar

Solen skiner ute, vårkänslorna spirar när jag sitter fast här inne med en sjuk son när min bonusdotter på snart 12 år kommer hem från skolan.
- Å gud jag döööörrr, det är så varmt att jag döööörrr och jag överdriiiiver inte! Det är varmare här inne än ute, ååååå vad varmt det är!

Själv sitter jag och funderar på om jag ska stoppa ner 5,5-åringen i vagnen som är undanställd och för liten sedan länge för att i alla fall komma ut i solen!!!

Nä, fram för fler soliga vårlika dagar och blä för otacksamma ungar som inte har vett att njuta av solen och våren. Eller är det så att hon börjar få vårkänslor i förpuberteten och inte vet hur hon ska hantera det???

Gamla kläder

När man har barn så växer de och det innebär att garderober ska rensas flera gånger varje år. Eftersom jag tycker det är trist och värdelöst att bara slänga kläder som funkar till minst ett barn till så brukar jag försöka sälja dem på Tradera.

Det jag glömmer bort varje gång är vilket jobb det är med dessa "klädförsäljningar". Först ska man välja vilka kläder som är lönt att försöka sälja.
Sen ska de fotograferas, det innebär ryggskott eftersom jag har ett gammalt lakan som jag lägger på golvet och sen lägger kläderna på innan jag fotar.
Sen ska korten föras in i datorn från kameran.
De ska redigeras, d.v.s. beskäras och förminskas
Sen är det dags att lägga upp plagg för plagg på Tradera med bra beskrivningar så att många tittar och budar så att det förhoppningsvis trillar in en slant och inte bara är en välgärning.

De kläder som jag sorterar ut som jag inte ens försöker sälja hamnar i papperskassar och trillar så småningom ner i Röda Korsets tunna, UFF finns ju inte längre utan har bytt namn, men jag hörde att de fick dåligt rykte för några år sedan så de får bara trasiga kläder av mig.

Så, nu är det dags att fortsätta beskära och förminska fotografierna, innan dagen är slut så ska jag ha lagt upp alla auktioner och det är en hel del! Tur att lillen inte hämtat sig efter febern utan ligger snällt i sängen och tittar på TV och spelar Nintendo.

Vem vinner första striden

Det är så härligt med ny arbetsgivare! Hur de försöker komma underfund med mig och mina kolleger och lite diskret försöker styra oss åt "sitt" håll. Om de trodde att det skulle bli lätt att få oss att springa åt det hållet de vill så tror jag att de börjar inse att vi inte är så lättmanipulerade utan faktiskt inser vårt värde och vet vad vi vill.

I dagsläget så har vi jobbat en kväll i veckan och var femte helg, det är inga drömarbetstider men funkar. Skulle det gå käpprätt åt he...e så kan man "offra" sig och jobba två kvällar, men det ska vara ytterst sällan! Nu var det någon som hade pratat med våra nya chefer (det är många chefer i platta organisationer: HR direktör, produktionschef och platschef som vi rapporterar till) och på något sätt hade de fått för sig att vi mellanchefer jobbar samma arbetstider som våra grupper. Våra vanliga grupper jobbar en vecka tidigt, en vecka mellan och en vecka kväll och helg så rullar det på, men jag har ett liv och kan inte jobba kväll en hel vecka, jag kan inte ens jobba mellanpasset en hel vecka för då fungerar det inte med mitt privatliv.

Det bästa är att min kollega sitter i ungefär samma situation, vi är i alla fall rörande överrens om hur vi INTE vill jobba: fler kvällar och helger! Så jag tror att vi båda varit tydliga att med hundar och ungar på dagis så fungerar det inte praktiskt, speciellt som våra gubbar också har arbeten att sköta och inte helt kan anpassa sig efter oss... Dessutom behöver min son mig så det är helt uteslutet.

Ska bli spännande att se hur de ska försöka få oss till att göra som de vill, något säger mig att det kommer att bli en hel del på våra villkor och inte som de trodde!

Barn och magsjuka

Det finns härligare saker än att vakna av att man hör att någon hulkar sig brevid sig i sängen. Min 5,5 åring somnar inne hos mig på kvällarna, och ska jag vara ärlig så somnar jag först. Igår vaknade jag av att han hulkar och sen kommer kaskaderna utfarande hur hans lilla (jag vet att han är stor men för mig är han alltid min lillkille!) kropp.

Det är nu det gäller, få inte panik! Jag hatar kräks och klarar absolut inte av lukten, men när barnen blir sjuka då är det bara att bita ihop. Lyfter in honom på armlängds avstånd till lilla toaletten, den som hans storasyster ser som sin och vi kallar för gästtoalett. Ställer honom vid toastolen och ber honom fortsätta kräkas i toaletten, syrrans tidningar som stod brevid var redan fulla av gammal blodpudding så jag försökte bara se till att eländet inte förvärrades.

Ropade på min käre make, han tillbringar mycket tid i källaren med sin amatörradio när jag och barnen sover sött. Självklart hör han inte varpå jag använder alla mina röstresurser eftersom sängen behöver bäddas ren samtidigt som lillen behöver duscha och jag är ju bara en person.

Gubben fixade sängen, morrade något om att "hur i hel...e ska vi lyckas få bäddmadrasserna att bli OK", men det är hans sätt. Jag duschade av lillen som bara satt och njöt i badkaret så jag tror att det var skönare med dusch än med kräks på kroppen.

När sängen är bäddad och lillen är avtvättad är det dags att peta ner den lille i sängen, han får sitta upp och titta på tecknat trots att klockan är halv 11. Går ut och morrar till gubben att man inte får vara arg på olyckor som sker när barnen är sjuka, även om det känns jobbigt så måste man bita ihop för det är såna saker man kommer ihåg när man blir äldre!

Sen kom natten, vi höjde sängarna så att vi alla tre nästan satt upp och med en kvarts mellanrum så var det dags att greppa lillen, luta fram honom över hinken, torka hans mun, skölja ur hinken och tvätta händerna. Så höll vi på till klockan var 4, då fick han lite att dricka som han fick behålla.

Fy bövelen vilken natt! Så den som tror att det är jobbigt dagen efter när det varit party kan bara vänta tills de får småbarn...

Men vi har tur trots allt: Vi är två, lillen har bara varit magsjuk totalt två gånger på 5,5 år, han panikade inte utan halvsomnade sittandes i sängen och enda gången han blev ledsen var när vi sa att han inte borde dricka.

Ny arbetsgivare men samma jobb

Så var dagen D inne, ny arbetsgivare och ny chef men samma jobb p.g.a. övergångsavtal.

Kändes helt OK, en massa småmöten mest hela dagen och det kändes som att de flesta bara väntar på vad som komma skall... Men för tillfället sitter vi kvar på samma platser, svarar på samma samtal, de mina har samma chef. Till våren, alltså om ett par månader, så ska vi flytta och då kommer det att bli annorlunda och det ser jag fram emot och hoppas att det blir som jag hoppas.

Undrar hur man kan hoppas och tro att allt kommer att bli bättre när man inte vet vad man hoppas på...

Oj oj oj

Takterna sitter kvar och jag klarade en helnatt på byn! Började på första festen, mycket champagne blev det och sen en massa god mat! Lite persiskt och lite svenskt och allt var jättegott! Sen blev det paketöppning och en massa minglande innan det var dags för mig att bege mig till nästa party.

Fick skjuts och fick även med mig sällskap av en av tjejerna, kände ju nästan ingen av de som var på fest nummer två till skillnad från första stället där jag kände nästan alla. Men nu var man ju stärkt med en massa vin och dessutom tar jag för givet att mina vänner har trevliga vänner!

En massa SingStar och vin blev det tills det kändes som att det började bli för mycket och all energi bara tog slut. Försökte ringa min kompis kompis som kör taxi som antagligen skulle kunnat köra mig hem, men han svarade inte vilket är ganska naturligt vid klockan 4 en lördagsnatt på löningshelgen...

Men min mamma svarade, hon hade inte druckit något vin och klädde på sig och kom och hämtade mig och ett par av mina vänner. Tänk vad många pengar man kan spara på att ha en snäll mamma, och oj vad jag kommer att få betala tillbaka förr eller senare, jag är osäker på om jag hinner med återbetalningen eftersom hon ställt upp så otroligt många gånger. Svårast är nog att visa hur tacksam man är, men jag ska fundera ut något bra någon gång!

Dubbelparty ikväll

För att vara en ganska tråkig hemmamamma kan man lugnt konstatera att ikväll är det andra bullar! Maken stannar hemma med barnen (vi har alla tre den här helgen) och jag drar iväg! Börjar hos en av mina "skyddslingar" som jag bossar över på vardagarna och firar hans födelsedag tillsammans med resten av teamen och hans andra kompisar, det ska bli jättekul! Senare ska jag vidare till min kollega som har förfest hemma hos sig för sin mamma som fyller år men är utomlands. Får se om jag hinner med förfesten eller sluter upp till utgång alternativt efterfesten.

Det som är mest tråkigt är att alla människor verkar bo på fel sida av stan, eller är det kanske bara alla roliga människor som har fester som gör så?

Skjutsen dit är klar och vattenflaskan är fylld med vin som ligger i kylen. Sen inatt eller tidigt imorgonbitti beroende på hur länge jag orkar eller hur man ser på saken så ska jag försöka ta mig hemmåt, det blir spännande! Jag har några alternativ till polare som gärna kör en sväng för halva taxitaxan så det ordnar sig förhoppningsvis, undrar om pengarna ens täcker utlägg för bensinen, den är dyr numera!

Kompisar är bra, de ska man vara rädd om, så nu hoppas vi att det här blir en bra och rolig kväll och att rätt låtar går vidare i Melodifestivalen, har hört två bidrag som faktiskt platsar in i festivalen i mitt tycke!

Akvariefiskar

Guud vad tråkigt det låter, men det är konstigt hur man kan fastna för de små liven. De simmar omkring, äter, skiter och dör, har man haft tur har de lyckats föda någon avkomma så att man inte blir ruinerad på att köpa nya firrar.

Vi bytte ut nästan alla fiskar inom loppet av två veckor för några månader sedan, vi hade ett stort dödsfall på över 50 firrar som bara dog en efter en! Till slut dog botierna och eftersom jag är mamma och försöker lära barnen att man INTE FÅR GRÅTA över en död fisk så var det bara att bita ihop. Startade om hela akvariet på nytt, de fick bo i det lilla på 65 liter en vecka de stackarna som hade överlevt, bland annat makens mal Malte.

Nu är akvariet igång ordentligt och fiskarna verkar må hyfsat bra, så gick pumpen sönder... Ingen pump = inget syre i vattnet = döda fiskar... Jag åkte iväg i panik och köpte en, blev glad över att en liten diskret pump som skulle räcka inte ens kostade en tusenlapp! Tyvärr skiter de här fiskarna mängder och växterna äts det på i parti och minut så rätt som det är så är filtret fullt och pumpen stannar.

Stora Malte är perfekt när det är dåligt med syre, då hör man ett stort plask när han glider upp till ytan för att få lite luft, men då är det bråttom! Sist hann en av guppisarna dö, men det är sånt som händer och de är ju i alla fall inte dyrast och lättast att få tag i.

Jag hade också köpt mig ett par Kulikuliålar, så roliga kom jag ihåg att jag tyckte de var när jag var liten... De här såg jag inte skymten av förrän den ena flöt omkring och var alldeles vit, då köpte jag två nya så att den som var kvar inte skulle vara ensam. Jag såg fortfarande inte till dem och har levt i tron att de alla varit döda sedan länge tillbaka, men en lever och vad som hände med nummer 2 ser ni här:
Nu är Malte stor, men för två år sedan såg han ut så här, tänk att till och med sonens Platy ser stora ut i jämförelse!

Så var det slut

Från en dag till en annan så har jag nu bytt arbetsgivare, inte för att jag gjorde ett aktivt val direkt utan för att tidigare företaget valde att Överlåta verksamheten på en partner. Men oj vad bra det känns, har smånynnat "Jag är glad att det är över..." hela dagen, mycket för att när man vet att något ska ske så har jag inte direkt tålamod att vänta, det ska ske på en gång!

Nu vet jag inte riktigt vad som väntar mig på måndag, jag kommer att jobba ihop med ungefär samma männsikor, några har valt att inte följa med i övergången och nya chefer dyker upp på måndag men annars vet jag inte så mycket. Det som är mest spännande och som jag tror att jag gillar bäst är att jag egentligen inte vet vad som händer:
* Hur blir min nya chef?
* Kommer vi jobba exakt likadant tills dess att vi flyttar från våra nuvarande lokaler?
* Hur kommer indelningen av människor att se ut och får vi, jag och mina kolleger vara med och bestämma?
* Vilka krav kommer att ställas på oss?
* Och vilka nya system och uppdrag kommer vi att få lära oss, och när?

Jag ser fram emot lite nytt, inte för att det gamla var skit men det hade kunnat vara betyligt mycket bättre än det var!

Så på måndag ska jag skriva klart de sista arbetsbetygen, se till att allas id-kort byts ut och framförallt: Träffa min nya arbetsgivare i min gamla arbetsgivares lokaler...