Tillbaka till verkligheten

Efter att ha legat hemma och varit sjuk och sovit nästan dygnet runt sedan söndagskväll så var det dags idag: Att äntra arbetsplatsen och mina skyddslingar!

Jag hann vara inne säkert 5 minuter innan den första kom, det jag väntade på:
- Det fungerar inte, jag har verkligen försökt vara positiv, allt blir bara sämre...

Sen kom nästa:
- Trots mycket frånvaro, du kan lita på mig, jag älskar att jobba och jag gör det verkligen bra! Jag vill verkligen göra det här!

Nästa:
- Det här fungerar inte, vi måste ha ett möte, det känns inte bra...

Sen blev det möte med cheferna:
- Vi tror att ditt team har saknat dig, de har känts lite vilsna...

De skulle bara veta! Skönt att vara saknad i alla fall. Misstänker att min kära kollega också uppskattar att jag är tillbaka, förhoppningsvis slipper hon gnället och gnatet från de mina när jag är på plats och kanske kan jag lura henne att ta lite pauser och komma ifrån lite när jag inte är nedbäddad!

Det som förbryllar mig mest är att det verkar som att jag har ett team vilsna får, trots att jag vet att de egentligen är självgående och helt fantastiska, undrar varför det inte märks längre... Kanske är det för att förändringarnas vindar blåser men det mest bara pustar så att ingenting egentligen händer.

Det var skönt att vara tillbaka, för en kort period. Ska hinna göra så mycket som möjligt innan jag tar långledigt över Påsk och det ser jag fram emot! Försöka få vindarna att blåsa lite hårdare åt rätt håll så att vi kan segla i medvind ett tag, det behöver vi!